• Bishozi Women Culture Center
    medical center, library and more

    bishozi women culture center
  • Bishozi Fathers Association

    Ugandiska bikupor
  • Swedish Goat-Bank Bishozi

    rotator goats

  • Bishozi Fathers Association

    Variant bikupa
  • Svenska Getbanken

    Ge bort en ung, dräktig get. Den kostar 225 SEK. En bock kostar 375 SEK
    Geten får samma namn som sin köpare, om inget annat anges. Varför inte köpa en till moster Agnes också!
    För ytterligare 25 SEK får du ett fint signerat och stämplat getcertifikat. Den perfekta gåvan till den som redan "har allt". 
    Hur fungerar det? Läs mer här >>
    Köp Get nu >>    Köp bock nu >>

  • Bishozi Sisters Får

    Vill du vara med och förändra världen?
    Det kostar bara 225 SEK.

    Köp ett får som levereras till en tonårsflicka i Uganda. Projektet Bishozi Sisters arbetar för att tonårsflickor ska kunna fortsätta gå i skolan och få en utbildning, ett får gör skillnad. 
    Hur fungerar det? Läs mer här >>
    Köp Får nu >>

Vi har bytt SHOP-leverantör

Om du tidigare varit registrerad behöver du därför skapa ett nytt kundkonto.
BIP stampel

BIP har idag sina aktiviteter förlagda till sydvästra Uganda och huvudstaden Kampala
sol

Vi som rest till Uganda 31-12 2011 - 03-02-2012 är Linus, Rebeca, Kalle, Johannes och Annette

Nyårsafton 2011

Vi flög från Landvetter kl.6.55 på nyårsaftons morgon. I Bryssel bytte vi plan och fortsatte sedan till Entebbe i Uganda med en kort mellanlandning i Kigali. Flygresan var lång men gick fint. Vi landade i Entebbe vid elvatiden på kvällen och fick fira Ugandisk nyårsafton på flygplatsen i Entebbe. Vi blev hämtade av Richard som arbetat med oss ända sedan projektstarten i januari 2004. Två timmar senare kunde vi skåla in det nya året svensk tid på en restaurang i Kampala. Vid tvåtiden på natten checkade vi in, mätta och jättetrötta, på Makerere Guesthouse.

Gåva från Mbogowomen1 januari 2012

På nyårsdagen var det mesta stängt i Kampala men på varuhuset Uchumi var det öppet så vi passade på att handla mat och husgeråd. Det finns mycket god och nyttig mat i Bishozi men det blir lite svårt att äta samma mat varje dag under flera veckor för oss som är vana vid att variera kosten från dag till dag. Man kan också få en häftig längtan efter chips och andra helt onyttiga saker som vi svenskar också blivit vana vid och nästan beroende av.

 

2 januari 2012

koVi åker till National Agricultural Research Centre för att se om vi kan få experthjälp när det gäller att planera odlingar och nya Bishoziprojekt. Vi beslutar att en man därifrån ska komma till Bishozi under ett par dagar och ta en mängd jordprover som sedan ska analyseras i Kampala. Sedan kommer vi att veta var den bästa betesmarken för boskapen finns, var det är lämpligast att planera nya banan-plantager och var det är bäst att odla mango, apelsiner, bananer och mycket annat. Vi åker vidare till en biodlare. Männen i Bishozi har omorganiserat i sin förening och beslutat att de äldre männen som endast vill ha kor ska fortsätta med det medan de yngre vill fortsätta att utveckla biodlingen. Vi får en inblick i hur biodlaren arbetar och beställer 2 uppsättningar med skyddskläder och handskar samt en del verktyg och annat nödvändigt så att biodlingen i Bishozi ska fungera bättre.

 

3 januari 2012

3 janEfter en god frukost packar vi bilen och startar vår långa resa till Bishozi. Efter ungefär två timmar är vi framme vid ekvatorn. Vi tar en paus med chapati-chips och avocadomix. Nästa stopp blir strax utanför den stora staden Mbarara där vi äter middag i trädgården vid ett nybyggt kulturcenter. Man kan välja på inhemska rätter som grillat getkött och Matoki (kokbananer) men det finns också vegetariska alternativ. Servitrisen berättar att deras barrista vunnit priser i tävlingar mellan många afrikanska länder om bästa kaffet var på vi alla beställer cappuccino efter maten. Jättegott! När vi fortsätter resan har det redan blivit mörkt. Vägen till Ibanda är helt ok men därifrån och ända till Bishozi är det grusvägar som gäller. Längs hela vägen till Kanoni är väglaget dåligt på grund av vägarbete och det är mycket dammigt. Sedan blir vägen smalare men väglaget är bättre så det går att köra lite snabbare. När vi svänger in på vägen till Bishozi från Engari möts vi som vanligt av en väg med stora fåror och djupa hål. Som tur är har det inte regnat för då hade vi inte klarat att köra där alls. Sista biten kör vi som vanligt på gräs. Trots den sena timmen har det samlats ett litet gäng utanför Bishozi Women Culture Centre som hälsar oss välkomna och hjälper till att lasta in allt vi har med oss. Vi är äntligen framme.

 

4 januari 2012

4 janFred och de övriga männen i biodlingsprojektet tar med oss till biodlingen på morgonen medan det fortfarande är svalt i luften och lättare att gå i den branta sluttningen ner till bikuporna. Vi möts av en vacker och stilla plats nästan som ett andligt rum ute i naturen. Det finns många bikupor fulla med bin men också några nya som fortfarande är tomma. Männen berättar om sitt arbete och vi ger dem skyddskläderna och allt annat som vi inhandlat i Kampala till deras biprojekt. Efter en god frukost bestående av exotiska frukter, nybakat chapati-bröd, omelett och kaffe med mycket mjölk möter vi Florah, ordförande för Bishozi Women, och många, många andra som kommer från olika håll för att hälsa på oss.

 

5 januari 2012

5 janEn av tupparna i hönsgården är lite egensinnig, han gal var och varannan timme, även på nätterna. Vi som inte har vant oss vid detta udda beteende vaknar varje gång och är därför rätt morgontrötta. Tuppen som är det första samtalsämnet vid frukostbordet börjar ligga rätt illa till. På förmiddagen reser vi från Bishozi till Ibanda och sedan vidare till Mbarara. Nu har vi möjlighet att se den vackra naturen i dagsljus. Bishozi är en högt belägen bergsby (c:a 2000 m över havet) och var man än befinner sig så har man en vidunderlig utsikt. Vi har fått långa inköpslistor med oss från kokerskan, sjuksköterskan och andra. Framme i Mbarara börjar vi med att laga Richards bil som vi ständigt åker omkring i. Den är gammal och sliten och tål inte de dåliga vägarna lika bra som förr. Sedan storhandlar vi till projekten och tillägger lite starka kryddor för att variera vår matoki.

 

6 januari 2012

Idag har vi haft möte med styrelsen för Bishozi Women. Läget är under kontroll och vi kan koncentrera oss mer på nuet och framtiden för en gångs skull efter en tid av oroligheter och bråk mellan olika styrelsemedlemmar. Alla tycks ha kommit till ro nu och arbetar på med de uppgifter som tilldelats dem. Sekreteraren har bytts ut eftersom den förra inte visat sig vara tillräckligt trovärdig för uppdraget men annars är det samma styrelsemedlemmar som tidigare.

7 januari 2012

Medlemmarna i Bishozi National Group tittar på ekonomin för alla projekt samt tar en del trevliga beslut. Det bestäms bl.a. att vi ska genomföra en Bishozi Projects dag i slutet på januari och visa allmänheten i Kiruhura District vad vi gör för framsteg i projekten. Även detta möte andas positivitet och hopp inför framtiden. Det blir också mycket musik denna dag för på eftermiddagen möter de supermusikaliska unga svenskarna de sjungande byborna på gården utanför gästhuset och musiken och sången flödar. En kör som senare döps till Bishozi Gothenburg skapas och musikworkshops med skolelever i olika åldrar planeras för fullt. Alla resultat kommer att visas på Bishozi Projects dag men det låter redan bra och det verkar vara en fantastiskt fin stämning bland alla som är med.

8 januari 2012

8 janDet är söndag och vi besöker katolska kyrkan i Bishozi. Det är en fin gudstjänst som vanligt med mycket sång och musik. Kören Bishozi Gothenburg har världspremiär och våra småkillar Bob och Gift som bor i Bishozi Women Culture Centre har följt med oss till kyrkan. De är så rena och nyskrubbade att man knappt känner igen dem. På eftermiddagen möter vi kommittén för den protestantiska kyrkan i Bishozi för att diskutera det fortsatta bygget av deras nya kyrka som ligger vid Bishozi Primary School.

 

9 januari 2012

Möte med byggarbetarna på morgonen och med alla skolungdomar som får hjälp genom våra projekt på efter middagen. Byggarbetarna håller för närvarande på att gräva runt alla våra hyddor. De lägger ner skydd mot termiter längs väggarna och fyller sedan igen med jord. Termiter kan äta sig igenom tjocka pålar på kort tid här om man inte håller undan dem på olika sätt. Skolungdomarna arbetar några timmar i veckan i projekten, när de är lediga från skolan, och de bestämmer själva när de vill komma och hjälpa till. Deras arbete kan t.ex. vara att plantera häckplantor eller att rensa ogräs. En del hjälper till i köket eller tvättar, andra cyklar och hämtar vatten från den djupborrade brunnen. Det är roligt att vi är så många här.

10 januari 2012

Vi åker till Ibanda för att hämta en ny sjukhusbädd som kommer med bussen ända från Kampala. När vi ändå är i stan handlar vi en del annat som vi behöver och passar på att gå till banken. På kvällen när vi kommer tillbaka sätter vi ihop den komplicerade sjukhusbädden på kliniken. Många hjälper till och många tittar på. Det finns ingen lika proffsig sjukhusbädd i hela distriktet säger vår doktor nöjt.

11 januari 2012

Regeringen har glömt bort våra poliser igen. De har inte skickat någon mat på flera månader fast de har lovat att göra det. Vi köper säckar med majsmjöl och bönor till dem och funderar på hur vi ska

lösa deras matproblem som tyvärr återkommer med jämna mellanrum. Hur ska de orka arbeta om de inte har något att äta? Vid lunchtid kommer Habert, rektorn för Bishozi Primary School. Han blir helt lyrisk över alla musikinstrument som den svenska gruppen tagit med. När vi lite senare äter lunch hör vi hur han tränar på Idas sommarvisa på munspel sittandes en bit bort ifrån mathyddan. På kvällen har vi möte med Molly som arbetar i projektets bananplantager.

12 januari 2012

12 janTidigt på morgonen går vi ut i det daggvåta gräset för att kolla alla stängsel, häckar och gränsdragningar runt projektets marker. Som vanligt finner vi andras kor på vår mark och en grannes alla getter tar vi på bar gärning då de betar förnöjt bara några meter ifrån vårt gästhus. Måste bättra på alla stängsel ytterligare. Det är en sval och skön morgon men innan vi hunnit runt all mark har solen redan stigit högt på himlen och i den sista branta backen upp till husen blir det ganska svettdrypande. I projektet finns för tillfället 24 kor och kalvar som betar vid Bishozi Women Culture Centre och c:a 35 getter. All övrig boskap är utplacerad hos medlemmarna.

 

13 januari 2012

Vårt inbokade möte med ungdomar och föräldrar ställs in eftersom det kommit två allvarligt sjuka kvinnor till vår klinik. De behöver komma till sjukhuset i Mbarara där de har röntgen och kan ta mer avancerade prover än vi klarar i Bishozi. Vi åker så fort som möjligt på de dåliga vägarna och när vi kommer in på sjukhuset tas vi emot av en sköterska som vi känner sedan tidigare besök. Alla som vi möter på sjukhuset är mycket vänliga. Doktorerna är många för båda kvinnorna anses vara komplicerade fall. Senare får vi veta att den ena av kvinnorna kommer att bli helt återställd medan den andra visar sig ha en mycket ovanlig sjukdom som inte går att bota. I hennes kropp bildas nya benbitar bredvid skelettet och det gör att hon med tiden blir helt stel i de leder som angrips. Sjukdomen som har ett långsamt och mycket smärtsamt förlopp kommer till slut att göra henne helt orörlig. Det känns så orättvist. Denna lilla fattiga, magra kvinna som bara är 38 år och som redan har en massa problem innan med många barn och en man som är alkoholist ska behöva leva med en grym och obotlig sjukdom också. Det känns så himla hopplöst och vi lider med henne. Vi ska försöka hjälpa henne så gott vi nånsin kan.

14 januari 2012

Vi åker till Mbogo, en av våra projektbyar, för att möta Mbogo Women Association samt en ny hantverkskommitté. Det blir inte alls som vi tänkt oss. Nästan inga kvinnor har kommit till mötet. Jag räknar till strax över trettio stycken ungefär. Det finns 350 medlemmar i Mbogo så det hela verkar minst sagt underligt. Efter ett tag får jag veta att ordföranden i Mbogo Women inte alls är så demokratisk som hon verkat när jag träffat henne tidigare och att medlemmarna har tröttnat på allt bråk. Det visar sig att de flesta trots allt vill fortsätta projekten som de gillar men de vill ha en ny

styrelse i så fall och framförallt en mer demokratisk ordförande i sin förening. Vi bestämmer att vi ska träffas igen för att diskutera hur vi kan rädda projekten i Mbogo.

15 januari 2012

15 janDet är söndag och vi går till den protestantiska kyrkan som håller på att helt byggas om. De nya väggarna som nu har nått upp till takbalken byggs en bit utanför de gamla så den nya kyrkan kommer att bli större än den förra. Nästa steg blir det kostsamma taket. Kollekten som samlas in går förstås till det fortsatta bygget. Kalle, Johannes, Linus och Rebecka spelar och sjunger i kyrkan som i framtiden även kommer att användas som aula och skolsal eftersom den ligger på skolgården till Bishozi Primary School som alltid har för många elever. Det blir mycket uppskattat.

 

16 januari och 17 januari 2012

16 janDen svenska gruppen tar en paus i arbetet och reser tillsammans med Richard i hans bil till Queen Elisabeth Park. Redan första dagen kan man se unga lejon och elefanter på nära håll samt en mängd andra vilda djur som lever i parken såsom flodhästar, vattenbufflar, krokodiler, ödlor, fåglar mm. Det är otroligt vilka kickar det ger att få se dessa fantastiska djur i verkligheten. Redan den första kvällen är alla så nöjda att det känns som om det inte kan bli bättre men tidigt nästa morgon är det safaridags och i det första morgonljuset dyker tre stora lejonhannar upp samtidig. En ensam babian skuttar fram vid vägkanten alldeles bredvid bilen och utför sedan en riktig uppvisning i hur man skalar och äter bananer. Först skalar han noggrant av bananskalet och äter upp bananen sedan slänger han in hela bananskalet i gapet och tuggar i sig det också. När vi kommer tillbaka till hotellet för att äta frukost ringer telefonen och vi får veta att ett litet gossebarn precis har fötts på vårdcentralen i Bishozi. Både mor och barn mår bra. Den nya sjukhusbädden är invigd.

 

18 januari 2012

Tillbaka i Bishozi vaknar jag på morgonen och får veta att mamman och hennes nyfödda son har stannat kvar på vårdcentralen över natten. Jag tar med en liten handstickad kofta och en sparkdräkt och går dit och hälsar på. Jag får hålla det vackra lilla barnet som är så litet att det bara väger drygt 2 kg. När jag lite senare kommer ut därifrån får jag höra att det är Johannes födelsedag. Vi sjunger för honom i dörren till hans rum och på kvällen har vi en riktig födelsedagsfest med sardiner i tomatsås och chips. Till denna exklusiva maträtt serveras det dessutom ljummen öl. Kan man ha det bättre när man fyller 21?

19 januari 2012

Viktigt planeringsmöte i Bishozi med kvinnor från Mbogo. Vi beslutar oss för att avsluta den gamla föreningen Mbogo Women och sedan starta en ny med en helt ny styrelse. Detta för att vi misstänker att om det bara skulle bli nyval av styrelse i den gamla föreningen så skulle många kvinnor av ren rädsla rösta på den gamla ordföranden som missköter sitt arbete. Vi måste snabbt få igång föreningen igen så att medlemmarna inte mister både getter och inkomster. Samtidigt pågår ett annat spännande möte på Bishozi Primary School. Kalle, Johannes, Linus och Rebecka träffar rektorn och ett trettiotal barn som kommit till skolan för att de vill vara med på workshops och spela och sjunga tillsammans med svenskarna. På kvällen är alla inbjudna till ett Give Away Party. Kan väl närmast beskrivas som en före bröllopet fest.

20 januari 2012

20 jan 1Nystart av kvinnoföreningen i Mbogo. Vi avtackade den gamla styrelsen och presenterade den nya föreningen. Efter en frågestund kunde kvinnorna registrera sig i den nya föreningen om de ville. Det blev kaotiskt först för alla ville vara med men vi lyckades till slut forma en jättelång kö av alla kvinnorna som trängdes framför bordet med registreringsboken. När medlemmarna registrerats avslutade vi dagen i Mbogo med ett lotteri där två handväskor och en getbock lottades ut bland de nya föreningsmedlemmarna. Jag vet inte vem som var lyckligast av de tre vinnarna när mötet var slut. Kanhända var det en av de två kvinnorna som glatt svängde med sina nya handväskor när de gick hemåt eller så var det getvinnaren som kämpade och slet för att få den bångstyriga getbocken att följa med henne hem. 20 jan

Sent på eftermiddagen när vi kommit tillbaka hem till Bishozi möter vi Bishozi Fathers styrelse. Männens förening delades i två under 2011 eftersom de äldre männen bara ville ha koprojektet kvar. De ville koncentrera sig på en sak dvs. kor som fortfarande är den största statussymbolen i samhället. De yngre männen däremot ville gärna fortsätta med biodlingen och dessutom experimentera mer och ev. starta fler nya projekt. Nu heter föreningarna Bishozi Fathers Association och Bishozi Young Men Association. Delningen har gjort det lättare för männen att organisera projektarbetet, de känner sig mer motiverade än tidigare. Resultatet är det bästa hittills. Både ko- och biprojekt fungerar bra. De unga männen har t.o.m. planer på att röja i vår gamla bortglömda fiskdamm också. Vem vet, nästa gång vi kommer till Bishozi kanske det finns fisk i den.

 

21 januari 2012

Lördagens vuxenutbildning är inställd. Det blir årsmöte med Bishozi Women Association istället. Medlemmarna hälsar varandra och alla gäster välkomna med sång, trumma och dans. Det är härligt och spontant. Mötet fortsätter med att ordföranden Florah hälsar alla välkomna. Sedan är det många kvinnor som vill berätta om hur Bishoziprojekten har påverkat och förändrat deras liv.

En medlem berättar att hon genom att sälja killingar från de getter som hon fått låna från getbanken kunnat betala byggkostnaderna för hälften av det hus som hon och hennes man bor i. Som delägare i huset känner hon sig tryggare för hennes man kan inte slänga ut henne ur huset ej heller skaffa sig en annan fru under samma tak. En annan kvinna säger att vuxenutbildningen har gett henne och många av de andra kvinnorna mycket nya kunskaper så nu är de inte lika lättlurade längre. De kan t.ex. ta betalt för det arbete de utför eller för de killingar, korgar eller annat som de säljer och räkna så att de får rätt summa av den som betalar ut löner eller köper något av dem. Bishozi Women Association har en ny sekreterare men för övrigt är styrelsen oförändrad 2012 . I pausen spelar och sjunger Linus, Kalle, Johannes och Rebecka och stämningen stiger snabbt i höjden. Flera av kvinnorna reser sig och börjar röra sig till musiken medan alla andra klappar takten. Årsmötet 2012 blev ett riktigt toppenmöte.

21jan 121

22 januari 2012

Idag, söndag, reser vi till Akati som i turordning är den tredje byn vi startat projekt i. Vägen till Akati är så dålig att det knappt går att köra med bil där. Det är så djupa fåror och så många stora hål mitt i den dammiga grusvägen att jag ibland blundar av skräck när Richard, som verkar helt orädd, kör slalom på den smala vägens grustoppar för att inte landa med något av bildäcken nere i de djupa hålen. När vi omruskade kommer fram till vår vanliga mötesplats vid skolan hör vi att det pågår en gudstjänst inne i en av skolsalarna. Kyrkan som tidigare låg ett stenkast därifrån rasade ihop under en regnperiod för några år sedan. En ny kyrka har börjat byggas, där den förra låg, men bygget går långsamt eftersom finanser saknas. När gudstjänsten är slut väller det ut så många människor ur skolhuset att man undrar hur de kunnat få plats därinne allihop. Mable, ordföranden för Akati Women Association, och en del av de andra medlemmarna är tyvärr på begravning men det är ändå en stor samling kvinnor som kommit för att träffa oss. Viceordföranden håller i mötet och vi får snart veta att även i Akati fungerar allt som det ska och att de är mycket tacksamma för all hjälp som projektets nya getmanager, Harima, gett dem. Efter mötet blir vi bjudna på lunch hemma hos en av medlemmarna. Maten är enkel men vällagad och god och består av matoki (kokbanan), jordnötsås, stekt strimlad vitkål med tomat, bruna bönor, ananas och papaya. Efter maten får vi träffa hennes bara några månader gamla tvillingflickor. De är jättegulliga och mycket lika fast den ena är större än den andra. Den minsta flickan hamnar plötsligt i mitt knä och hon tittar med stora alvarliga ögon på mig, den konstigt bleka människan, som hon ohjälpligt råkat komma så tätt inpå. Jag tänker att nu skriker hon nog snart – men hon blev inte rädd.

23 januari 2012

Det planerade mötet med styrelsen för Bishozi Women Association kom igång först efter lunch för det var många av medlemmarna som kom sent av olika anledningar. Vi beslöt oss för att sitta inne i det lilla biblioteket/väntrummet utanför Bishozi Women Culture Centres kontor. Alla var trötta och dåsiga på grund av den höga temperaturen och det starka solljuset ute. Värmen minskade knappast alls när vi kom in och det blev inte precis svalare av att vi trängde ihop oss alldeles för många på en liten yta. Det blev till slut ett fnissigt, svettigt och rätt uppsluppet möte med jätteroliga möjliga och omöjliga visioner om hur vi skulle kunna genomföra Bishozi Projects dag lördagen den 28 januari. Hedersgästen MP Beatrice Barumba har tackat ja och skall komma i god tid och auktion skall hållas till förmån för projekten med både kalvar, getter och kläder. Vi tänker ha lotterier och lekar för barn och vuxna, musik och dans samt mat och dryck. Inbjudningskort skall delas ut till långväga gäster. Vid mötets slut hade det börjat skymma utanför och luften kändes ljummen mot huden.

24 januari 2012

Idag har vi enskilda samtal med alla ungdomar som får hjälp med skolkostnaderna genom Bishozi- projekten. Enligt reglerna måste de ta med någon vuxen från sin familj till mötet. Först och främst är det förstås en förälder som ska komma med men finns inga föräldrar så är det den person som är närmast och/eller som de bor hos när de är hemma från internatskolan. Det kan vara mor- eller farföräldrar ett äldre syskon, faster, morbror eller annan släkting. Vi försöker göra det bästa för var och en av våra ungdomar. Vi ser till att de kommer till en passande skola och att de får den hjälp de behöver för att kunna studera i lugn och ro. Några kan betala en del av skolkostnaderna själva och i de fallen lägger projektet till resten men de flesta av de c:a 35 ungdomarna som just nu får stöd av oss har inga egna ekonomiska resurser alls. OBS! Det kostar 200:-/månad om man vill bli fadder och hjälpa ett skolbarn/ungdom med deras skolkostnader. Hela bidraget når fram och skolorna betalas direkt av projektet eftersom vi inte har några mellanhänder.

25 januari 2012

25 jan 1Mirama, vår fjärde by sedan projektstarten, står på programmet denna dag. Till skillnad från de tre första byarna, som nästan ligger på gångavstånd mellan varandra, så ligger Mirama c:a 120 km bort ifrån de andra men alla fyra byarna ligger i samma distrikt som heter Kiruhura. Än så länge är det bara en grupp i vår organisation, Kampala Women, som ligger i ett annat distrikt. Det är mycket vägarbete på gång mellan Bishozi och Mirama och det har inte regnat på länge. Torkan gör att sand från vägen hela tiden ryker in i bilen. Jorden är starkt röd och växtligheten lyser trotsigt grön genom sanddimmorna. Det är vackert men svårt att njuta av för sanden tårar våra ögon och jag hostar mycket i min sjal som jag håller mot näsa och mun som skydd. På vägen gör vi en liten avstickare till Kiruhuradistriktets kontor och skolstyrelsen som ligger där eftersom vi vill påverka valet av nya lärare till Bishozi Primary School. Tyvärr så hänvisas vi till en arrogant och otrevlig person som inte är medgörlig alls men vi lyckas ändå till slut förklara vad vi vill och lämna våra papper som han sedan måste presentera för skolstyrelsen. Han har ingen rätt att bestämma själv i vårt ärende, som tur är, för då hade vi nog inte fått någon hjälp alls. Jag undrar fortfarande vad det var för fel med honom. Kanske han hade vaknat på fel sida?25 jan I Mirama var det i alla fall inga sura miner. Alla medlemmarna satt och väntade på oss uppe på höjden vid kyrkan och lokala myndighetens ordförande (en man) var också med. Mirama Women är välorganiserade med en stark ordförande som heter Mauda. Medlemmarna tar egna intressanta initiativ, utöver de redan pågående projekten med getter och vuxenutbildning, för att få det bättre. Mauda berättar att de just genomfört ett projekt där kvinnor gått samman och odlat grönsaker som de sedan sålde. För grönsakspengarna köpte de träbänkar att sitta på när de har möten. Beundransvärt tyckte vi ifrån Bishozi och backade upp projektet med 2 träbänkar till. Vi bjöd också in alla till Bishozi Projects dag.

 

26 januari 2012

Polisstationen som kom till Bishozi i januari 2009, dagen efter att jag träffat och talat med Ugandas president Museveni i hans trädgård i Rushere, ska bestå av totalt 6 polismän fast det är nästan aldrig full bemanning på den. Just nu är två av dem sjuka. Den ene är självaste polischefen som har åkt hem för att vila upp sig efter en rejäl omgång av malaria. Den andre polisen vet ingen riktigt vad det är för fel på men borta är han. De 4 som är kvar verkar lite vilsna utan sin chef men håller ställningarna och vaktar så gott de kan. En av dem har sin familj, fru och 2 små barn, boende hos sig på polisstationen. Vi erbjuder dem att låna en bit projektmark att odla grönsaker på. Först säger de absolut nej. För poliser ska väl inte gräva, eller? Men efter lite övertalning bestämmer de sig för att göra ett försök. De får ju så ensidig kost annars. Bara majs och bönor varenda dag. Framförallt polisfrun visar sig vara beredd på att gräva och hon vill bli medlem i föreningen Bishozi Women också så att hon kan gå på vuxenundervisningen och låna en get från getbanken. Det kan nog bli riktigt bra till slut. På eftermiddagen går en minst sagt annorlunda fotbollsmatch av stapeln då Bishozi möter grannbyn i en stenhård match på bortaplan. I Bishozilaget ingår bl.a. alla unga svenskar, Richard från Kampala och projektets byggchefer. Två av spelarna är dessutom kvinnor vilket förmodligen är första gången i byns historia. Hur det gick? Jo, Bishozi vann med 2-0.

27 januari 2012

Planering inför morgondagen. Vem gör vad, hur och när? En trevlig lärare som heter Balham ställer upp som talare, Josef, vår tekniker, kör med projektets pickup och hämtar flera hundra stapelbara stolar som vi hyrt i byn Engari. Deo som är byggchef men också driver en affär tillsammans med sin fru sköter allt drickbart och Bright, en av våra studerande ungdomar, vet hur man gör chapati och friterar grönsaker, så det blir hans arbete. Projektets alla

övriga ungdomar hjälper till och ordnas i grupper som ska sälja dricka, plocka disk och städa mm. Den svenska gruppen ska spela och sjunga och det blir körsång med deras barngrupp i skolan också. Själv ska jag huvudsakligen ta hand om vår hedersgäst, hålla tal och vara med under auktionen samt se till att allt flyter och att alla trivs.

28 januari 2012

28 jan 1Äntligen är den här, BISHOZI PROJECTS DAG, som vi har planerat så länge. Tyvärr kunde inte MP Beatrice Barumba komma för hon blev upptagen i något regeringsärende men hon har haft vänligheten att ordna en annan hedersgäst och talare istället, som hon rekommenderar varmt, nämligen distriktets nye ordförande Sam Katugunda. På morgonen dekoreras aulan med girlanger, nyplockade blommor, gröna buskar, träd och grenar. Det blir så fint. Hedersgästen anländer i god tid så vi hinner tala med varandra innan allt börjar och visa honom runt på vårt kulturcenter. Sedan tar vi några drickor med och promenerar bort till skolan i det starka solskenet. Barnkören sjunger på skoltrappan under ledning av och med den svenska gruppen. Det är så fint ordnat alltihop. En extra applåd till Linus, Johannes, Kalle och Rebeca. 28 janTillbaka i aulan i Bishozi Women Culture Centre håller sedan hedersgästen sitt långa tal. Det märks att han har blivit imponerad av allt som vi har visat honom och som van politiker kryddar han dessutom sitt tal med extra allt och han skänker till slut en ung blandrasko till projektet. Så kan det gå till på landsbygden i Uganda och en dag som denna är det inte rätt tillfälle att försöka ta ner någon på jorden genom att ifrågasätta sanningshalten i deras tal. I synnerhet inte när en kossa ska levereras. Sedan ringer hans mobiltelefon på bordet framför oss och hedersgästen och hans beväpnade bodyguard och chaufför måste åka. De ska fortsätta till ett annat ställe där självaste presidenten ska närvara. Jag vågar mig på att skicka en hälsning till honom och så packar vi lite smarrig lunchmat som de får med sig i bilen efter ett hastigt farväl. Sedan fortsätter den fina Bishozidagen. Det blir auktion, musik och dans och mycket annat roligt som pågår ända fram till sent på kvällen.

 

29 januari 2012

Det börjar bli dags för oss att resa tillbaka till Kampala. Vi packar och tar adjö av vänner idag. Till farvälmiddagen har en kötträtt tillagats åt de som inte är vegetarianer. Mitt i en tugga kommer någon på att det är fågel de äter, närmare bestämt en ganska smakrik men rätt seg tupp!!!!!!! Hädanefter kommer det definitivt att bli tystare om natten i Bishozi Women Culture Centre.

30 januari 2012

Vi lämnar Bishozi i det tidiga morgonljuset strax efter kl.7 och stannar först i Mbarara c:a 3 timmar senare. Vi äter en god frukost på Rwizi Hotel och åker sedan till sjukhuset Mayanja Memorial för att hälsa på en medlem i Mbogo Women Association som nyligen blivit opererad med hjälp från Bishozi Projects. Vi hälsar på patienten och talar med läkarna. Läget är stabilt och patienten kommer förmodligen att med tiden bli helt återställd. Vi tankar och fortsätter vår resa mot Kampala. Vi äter en sen lunch på Highway Hotel i Massaka och anländer några få timmar senare till huvudstaden medan det fortfarande är ljust.

31 januari 2012

31 jan 1Vi besöker vår marknadsplats Nsambya Juakali Market i Kampala där vi har butik nr 13. En affär där vi strävar efter att enbart sälja produkter från Bishoziprojekten. Det är roligt att se att flera av de andra affärerna som tidigare var stängda nu håller öppet. Mycket har hänt sedan vi kom dit för ett par år sedan och bl.a. hjälpte till att dra fram el till marknadsplatsen. Affärsägarna kopplar nu upp sig undan för undan.

31 janLite senare träffar vi Kampala Women Association. De är fortfarande ny-glada över varje framsteg i sina projekt och har precis som kvinnorna i Mirama försökt att hitta nya inkomstbringande projekt på egen hand. De har tagit fram en ny produkt. Det är en slags bollar som görs av kolrester och ska fungera som briketter för små flyttbara spisar. Richard tar med en påse hem till sig för att se hur och om de fungerar. Ska bli intressant att höra hur det går med det i fortsättnigen.

 

1 februari 2012

Linus, Kalle, Johannes och Rebeca måste få se Nilens källa vid Victoriasjön innan vi reser hem, tycker jag, så vi åker med Richard till Jinja. I Mukono stannar vi en stund och jag köper 11 fina träpallar för att ta med hem till Sverige. Ingen annanstans är Uganda-pallarna så välgjorda som just i Mukono. När vi kommer fram till Jinja är vi hungriga, så vi äter lunch först men sedan åker vi ut på Nilen i en träbåt med guide som tar oss ända fram till Nilens sanna källa.nilen Det är varmt och vädret är strålande vackert så vi fortsätter sedan vår båttur från Nilen och ut på Victoriasjön. Vi ser många sorters fåglar men också en och annan stor ödla längs strandkanten och vi tar mycket bilder. Resan tillbaka till Kampala blir lång för trafiken är tät och består till stor del av många långsamma lastbilar fullastade med sockerrör. I skymningen utanför bilfönstren kan vi bl.a. skönja den täta regnskog som den ökände presidenten Idi Amin, på sin tid, brukade använda som avrättningsplats för alla som han tyckte var obekväma och ville röja ur vägen. Massor av människor ligger begravda där.

 

2 februari 2012

Efter frukosten packar vi våra väskor och checkar ut från Makerere University Guesthouse. Vi blir hämtade av både Richard med bil samt min vän MP Beatrice Barumbas chaufför Ema med bil. Vi är bjudna till familjen Barumba på lunch i deras hem i Kampala. På vägen stannar vi vid en brädgård för Linus vill köpa ett par brädbitar av extra hårt träslag för att ta med hem till Sverige. Det är elavbrott så det sågas för hand på brädgården och alla svettas ymnigt. När vi kommer fram blir vi bjudna på vattenmelonjuice i stora glas i vardagsrummet men efter en stund går vi ut i trädgården allihop. Vi äter lunch i skuggan under ett enormt mangoträd där vi får gott om plats allihop. Vi är många för nästan hela Beatrice stora familj är samlad denna dag. Med är också den äldste sonens nyblivna fru och hennes syster samt deras glada mamma och så är det vi 5 svenskar och Richard. Stämningen är god. Det är vindstilla och lagom varmt, maten är fantastisk och sällskapet hur trevligt som helst. Tiden bara rinner iväg. Det är svårt att bryta upp under sådana förhållanden men till slut blir vi tvungna att ta adjö och fortsätta vår resa till Entebbe och flygplatsen. Eftersom vi varken råkar ut för trafikstockning eller något annat tidsödande under färden så har vi gott om tid när vi börjar närma oss Entebbe. Vi beslutar oss för att göra en avstickare och besöka ett terrarium där man kan få se en hel del av de ormar som lever villt i naturen i Uganda. För min del tycker jag att det var bra att vi tog just denna upplevelse på slutet av resan för efter att ha synat den vackra men livsfarliga skogskobran, stor pyton och många andra oerhört giftiga ormar på nära håll så åker man gärna till flygplatsen sen.

3 februari 2012

Att sova sittande i ett flygplan är inte helt lätt men några sovstunder blir det allt ändå. Tidigt på morgonen blir vi väckta på planet och får en lätt frukost innan planet landar någon gång vid sextiden i Bryssel. Tack och lov behöver vi inte gå ut till någon buss som väntar på att ta oss till rätt terminal för det är många minusgrader ute och jag har fortfarande sandaler och bara fötter. Från flygplanet går vi genom en gång direkt in i värmen på flygplatsterminalen. Efter en liten uppfräschning och framförallt

påklädning på en av flygplatstoaletterna hittar vi ett ställe med goda mackor och cappuccino, mmm... så gott. Det blir snart dags att leta upp gate 42 till Gothenburg för den sista flygturen på vår långa resa. Allt fortsätter enligt planerna och vi mjuklandar i pudersnö på Landvetter kl. 11.15. Just när vi landat får jag ett häfte i handen från Linus, Kalle, Johannes och Rebeca. English to Runyankole, easy reading handbook. Tack för en fin resa, WEEBARE MUNONGA

resenarer

Från vänster: Kalle ,Guiden, Rebeca, Linus, Annette och Johannes Bild tagen på ett studiebesök på tefabriken IGARA i södra Uganda

Annette Rosati Konstnär och grundare av Bishoziprojekten ordförande för Bishozi International Projects, BIP